thedaybefore.blogg.se

Sedan jag träffade honom.
Han som jag vill dela mitt liv med.
Han som har hjälpt mig igenom allt kaos.

Nu har han gjort slut.
I torsdags.
På sms.

 

HUR FAN KAN MAN GÖRA SÅ?!?!?

Jag förstår inte, jag vill inte förstå.
Är han så jävla feg att han inte ens kan prata med mig?
Tala om för mig hur han känner.
Ge mig en ärlig chans att förstå.

Jag är nedbruten, helt och hållet.

 

Nu mår han dåligt, och jag får inte finnas där.
Han bad mig att åka hem till min lägenhet,
han ville vara ensam.
Jag respekterade det och åkte hem,
så att han skulle få vila.
På kvällen skrev han att vi ska lösa det här, 
vi ska övervinna det här!

Dagen efter var han helt tom,

han var trött, vi skrev bara sms.
Jag sa åt honom att vila, stanna hos sina föräldrar.
Prata med psykologen dagen efter som han hade bokat in.

På morgonen därpå skriver han de där jävla smset.
Ett långt sms där han talar om att vi inte kan vara tillsammans längre.
att han fortfarande bryr sig men att han måste få fokusera på sig själv.
Att vi mestadels haft det dåligt.
Att det är bättre att göra slut nu, så att vi inte sårar varandra mer.
Att jag måste komma upp igen.

Jag var så otroligt jävla nära.
Jag var redan på väg upp.
Jag kämpade, FASTÄN han mådde dåligt.

 

Jag var med hans familj, själv,
för att visa att jag verkligen finns där.
Jag fixade så att vi bjöd hans pappa på farsdags-mat och tårta.
JAG ringde hans föräldrar och bjöd in dom,
för att han hade varit så otrevlig tidigare mot dom
så dom avstyrde de vi hade planerat sedan tidigare.

Gjorde jag inte tillräckligt?
Jag kan inte ha gjort de, för annars skulle han inte lämna mig.

Fanns jag inte där tillräckligt mycket för honom?
Skulle jag ha stannat fastän han bad mig gå?

Jag ångrar sista kvällen ihop med honom,
jag var arg, för ingenting.
eller jag var arg för att han hade betett sig illa dagen innan och samma dag.
Att han var sur och grinig.

När han bad mig att lägga bort mobilen,
när han bad mig att hålla om honom fnäste jag bara.
De var våran sista natt ihop.

Jag kan inte leva så här.

Jag får inte höra av mig till honom.
skrev han även i smset.
som jag tror att hans mamma skrev,
för de var inte hans ord

och så skrev hans mamma till min mamma och berättade "nyheten"

Mina tankar går runt runt runt,
vad ska jag göra nu?

Jag vill inte leva utan honom.
Jag funderar på att ta för många tabletter.
De jag hoppas på är att jag ska få vila,

få lugn och ro.
Om de så bara är för några veckor,
hamnar på sjukhuset och sövs ner.

För såhär kan jag inte leva.