thedaybefore.blogg.se

Idag ska jag påbörja behandlingen.

Med injektion.

 

Jag är livrädd, var livrädd redan igår, innan jag bestämde mig.
men när jag fick träffa läkaren så sa jag till honom att jag ville få ett slut på de här,

och att jag redan har testat allt så de här är sista alternativet.

Berättade att jag hade läst om alla biverkningar, han sa givetvis

att allt de inte stämmer, men man blir väldigt trött under behandlingen,

speciellt när man börjar med droppet.

 

Jag är fortfarande rädd, jag hatar sprutor, vill inte ens tänka tanken

på att ha en nål eller slang i mig i 6h varje dag i 2 veckor.

 

Det värsta är nog ändå att veta att livet inte blir densamma,

man blir ganska begränsad, jag blir begränsad.
Jag hade planerat så mycket, som nu inte går.

I mitt fall handlar det faktiskt om alkohol.
Det låter kanske dumt, 

Ja, ja skulle kunna göra de.

I min pojkväns liv handlar allt om alkohol, det var t.o.m så vi träffades.

Vi var varandras one-night-stand

som däremot slutade med en förälskelse.

 

Vi hade planerat, halloween, nyår, påsk.
Jag hade planerat personalfest, afterwork m.m.
som nu bara går åt helvete.

Vad ska jag säga till dom som frågar?

Min pojkvän lovar att ställa upp,

Det kommer bli så att jag sitter hemma, ensam, när det händer saker.
Min pojkvän kommer vara ute och supa, för de måste han ju få.

Jag kommer ständigt att vara orolig att han ska vara med någon annan,

 

Samma dag som jag tänkte ta livet av mig, samma kväll,

när han visste att jag tänkte avsluta det, när min bästa vän hade tagit med mig hem.

Var han fortfarande ute och drack, och kysste en annan.