thedaybefore.blogg.se

Middagen är intagen och kvällen närmar sig.

Middagen var väl hyffsad idag, men jag kan inte äta mycket.
Brukar bli så när jag är nere, har även haft ätstörningar, eller har väl fortfarande.
Den kommer och går, "bulimin".

 

Har inte riktigt samma symptom som riktiga bulimiker.
Jag hetsäter inte, och äter inte hela tiden. Utan jag äter som vanligt,

och spyr helt enkelt upp maten direkt efter. 

Hade även ett tag där jag räknade kalorier, strängt, låg alltid på ett underskott av kalorier,
ca 1200kcal/dag, samt att jag sprang 2,5km varje morgon.
Om jag visste att jag hade fått i mig mina kalorier för dagen men inte kunde mostå
efterrätt eller helt enkelt ätit dom kalorierna före middagen så var jag tvungen

att spy upp de jag åt efter. Vilket även får min mage i obalans som gör att
jag nästan efter varje måltid vill spy.

Har ofta en ständig oro att ätstörningen ska komma tillbaka,
jag försöker tänka på vad jag äter och hur mycket för att minska risken.
Oftast är det vågen som brukar avgöra.
Men nu har den hållit sig på en relativt bra nivå, för mig.

Andra kommenterar ofta att jag är alldeles för smal, skulle kunna lägga på mig lite extra hull
speciellt nu för vintern. Men då ser jag alla dom där andra, dom där otroligt smala,
som har magrutor, som kan gå i magtröja och där börjar ångesten.

Jag får valkar, även om dom inte är så stora, när jag sitter ner.
Jag kan inte förstå hur folk inte kan få de?
Även när jag var som smalast, tränad och undernärd så såg jag bara valkarna?

 

 

Som påverkar oss så otroligt mycket, alla dieter, alla reportage om hur just hon gick ner 15kg,
den magiska frukten som får dig smal, träningen som får dig smal.

Tack o lov är äntligen bad-säsongen över och jag slipper se alla lägga upp bilder

på sina halvnakna smala kroppar i bikins, jag slipper se alla dessa affischer,
reklamer, tv-reportage med sexiga kvinnor och deras stora byst och smala mage.

Jag har klarat mig hela sommaren, tror jag, från ätstörningen,
den härjade i mitt huvud i vintras ett tag och kom tillbaka på våren igen en liten stund,
men jag har klarat mig länge nu och jag vill fortsätta.

Jag vill klara någonting.