Nr. 28

Livet löper på.

Ja som sagt. De vände, blev bättre, började arbeta igen.
Sen vände de igen och jag orkade inte. 
Inte alls hamnat lika djupt som tidigare och lite andra anledningar. 

Har varit sjukskriven heltid från arbetet i snart 20 dagar igen. 
Blir sjukskriven till den sista maj. 

Känslan.
När man inte orkar. 
Jag vet inte vad skillnaden är på att

vara utbränd
ha ångest
vara deprimerad
 

De dom har genemsamt i mina ögon är att man inte orkar. 
Jag orkar ingenting, allt är jobbigt.

Men det går givetvis inte att visa...
Inte för någon annan än mig själv.
Det är jag som får leva i en svinstia, odiskat, massa sopor. 
Ingen mat, saker överallt. 
Påbörjar saker som sen bara står.
 
Jag har försökt berätta, att jag inte orkar. 
Mina anhöriga säger givetvis att dom förstår,
och att jag måste ta de lugnt. 

Men de är ingen som erbjuder sig, inte alls. 

Min kurator har berättat för mig tidigare, 
att jag är alldeles för snäll, att jag går med på alldeles för mycket.
För alla.
Min familj
Min pojkvän
Mina vänner
Min arbetsgivare
Kollegor

Jag kan inte säga nej,
Aldrig. 
T.ex. körde jag ca 160 mil för någon månad sedan, 
för att hämta min mormor och flytta hem henne. 
Bara jag som fick köra givetvis, fick en liten sömn iaf på kanske 5h.
( Jag hämtade henne även förra gången hon hade flyttat ner ) 
( Och hjälpte henne att flytta ner sist. )

Tacken jag får är att:
Hon är så less på livet ( hon har cancer ),
allt är så dåligt att de skulle vara lika bra att gå ut och dränka sig i sjön.

Hon är väl medveten om vad jag har varit med om, 
hon har alltid stått mig nära, 
men när jag inte ens orkar laga mat, städa eller diska,
Knappt duscha. 
Så åker jag ner för hennes skull, och får den tacken. 

De tar bort den sista energin som fanns där.

Kommentera här: