thedaybefore.blogg.se

Träffade min pojkvän idag, för första gången sedan jag åkte in.

Det var jobbigt, som vanligt.

Jag var irriterad, som vanligt.

Jag sa onödiga saker, som vanligt.
Jag var ledsen, som vanligt.

Jag var arg, som vanligt.

Jag gav honom skuldkänslor, som vanligt.

 

Han blev besviken, som vanligt.

Det är min största kamp, att vara trevlig mot min pojkvän.
Det är han som tar all skit som jag slänger iväg.
Han som tröstar mig när jag är ledsen.
Han som förösker lugna mig när jag är arg.
Han som gör frukost när jag inte orkar.
Han som köper godis för att pigga upp mig.
Han som säger att jag är vacker utan smink.
Han som pushar mig för att orka dagen.
Han som säger att jag inte ska bry mig om vad andra tycker.
Han som säger att allt kommer bli bra.
Han som säger att jag är tillräckligt bra.

Det är otroligt frustrerande och ångest-framkallande att inte kunna va trevlig
mot en person som man älskar mer än allt.
Att inte kunna lita på honom, att inte tro på hans ord.
Att ifrågasätta hans meningar när jag tycker att han säger fel saker,
fastän jag förstår hur han egentligen menar.
Att veta att han lider och är ledsen för min skull, men inte kunna trösta honom.

varför jag gör så? - de är något jag inte vet svaret på än.